Historia
Livligare turism och en maktkamp ledde till att CTF grundades år 1973.
Att Centralen för turistfrämjande grundades var en följd av ett flertal rentav dramatiska händelser på 1960-talet. Å ena sidan handlade det om en snabb ökning av turismen och därmed turismens allt större betydelse för både bytesbalansen och den regionala utvecklingen. Å andra sidan handlade det också om en hård maktkamp.
Bilfärjorna och Super Caravelle-planen skapade helt nya möjligheter för turister att komma till Finland. Kulmen nåddes när Finland år 1967 devalverade valutan med över 30 procent, vilket över en natt gjorde att det blev förmånligt att semestra i landet. Framför allt blev Finland i alla fall lockande för svenska shoppingturister. På den växande turismen följde en våg av investeringar.
Samtidigt pågick också en hård maktkamp. Finlands Turistförening, sedermera Finlands turistförbund, fungerade som centralorganisation för turistbranschen och upprätthöll både egna vandrarhem och vandrarhem byggda av staten. Dessutom skötte föreningen med statliga medel marknadsföringen av Finland utomlands. Turistföreningens utrikesavdelning administrerade också de finländska utlandsbyråerna, som vid den här tiden utgjordes av sju egna och två samnordiska.
Inom statsförvaltningen hörde turistärendena till ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbeten, där en tjänsteman skötte turismen som bisyssla. Nu ville man få en ändring till stånd. År 1963 tillsattes under kommerserådet Aki Marten en kommitté för utveckling av turismen. Följande år föreslog kommittén att turistfrågorna skulle överföras till handels- och industriministeriet. I riksdagen lade en stor grupp riksdagsmän med Väinö Leskinen som första undertecknare fram ett förslag om att en statlig turistnämnd skulle tillsättas. Sedan gick utvecklingen snabbt; en utvecklingsfond för turismen grundades, handels- och industriministeriet övertog turistfrågorna, Jaakko Paavela utnämndes till överinspektör för turismen och ett turistråd tillsattes och verkade som ett slags kommitté.
År 1969 grundades ett turistråd med kontor på utlandsavdelningen på dåvarande Finlands Turistförening. Som avdelningschef fungerade Bengt Pihlström. De byråer som verkade utomlands överfördes till turistrådet. Mellan handels- och industriministeriet och Finlands Turistförbund ingicks ett avtal efter långt utdragna förhandlingar om innehållet.
CTF grundas
Verksamheten i gång i snabb takt
Medel och metoder
Marknadsföringen av Turistfinland utomlands
 Direktör Pihlström i Rauma (1988)
CTF grundas
Turistrådet var endast en tillfällig lösning. Redan kort efter att turistrådet hade grundats år 1969 började man fundera över en ny organisationsform. År 1971 var det första utkastet till Statens central för turistfrämjande färdigt.
Motiveringarna till att CTF skulle grundas var relativt klara. Man ville lyfta fram turismen i hemlandet och ansåg att löpande ärenden inte skulle skötas på ministeriet där man år 1971 hade grundat en byrå för turismen. Framför allt ansåg man att en kommitté, det vill säga det dåvarande turistrådet, inte lämpade sig för att leda verksamheten.
Regeringens förslag begrundades i riksdagens ekonomiutskott. CTFs viktigaste uppgift konstaterades vara att utarbeta ett utvecklingsprogram för turismen. Man var rädd för de miljöstörningar som turismen skulle medföra, man förespråkade stora turistcentra, man ville få statens turistfastigheter i skick och man önskade att det skulle skapas möjligheter för folkets breda lager att fira semester. Alla dessa frågor märks sedan tydligt i CTFs verksamhet på 1970-talet, och också senare. Utskottet gjorde endast en ändring i den föreslagna lagtexten: nämnden för turistfrågor lades till också i lagen, och förekom inte endast i förordningen. Detta skapade en konfliktfylld situation mellan nämnden och direktionen för CTF, för den minister som ansvarade för turistfrågorna blev ledare för nämnden.
Verksamheten i gång i snabb takt
CTFs verksamhet kom snabbt i gång, för den utländska organisationen och centralbyrån fanns ju redan. Trots att direktionen sammanträdde första gången så sent som den 28 februari 1973 hölls 26 möten det året. För CTF är det rekord i antalet möten under ett och samma år.
Redan i början drog man upp riktlinjer som har blivit utmärkande för CTF. Allra viktigast torde den globala synen vara. Den framkom bland annat i att man redan under det första mötet diskuterade marknadsföringskampanjer i USA och i Japan. Något senare funderade man över medlemskap i Världsturistorganisationen WTO och presenterade ett utkast till turistavtal med Sovjetunionen. Annat som väcker uppmärksamhet var att publikationsverksamheten utvidgades, att 50 utländska turistredaktörer inbjöds till Finland, att filmproduktion inleddes, att internationella turistkongresser inbjöds till Finland och att incentiveturismen främjades.
 Broschyrer från år 1991
Verksamhet i hemlandet
Till CTFs omfattande uppdrag hörde också utvecklingsuppgifter i hemlandet. Våren 1973 hade man börjat diskutera ett kontorsnät i hemlandet, och redan på det andra direktionsmötet tog man upp idén att en byrå skulle grundas i norra Finland. På följande möte behandlades Lahtis stads erbjudande om att CTFs centralbyrå skulle placeras i Lahtis, eller att åtminstone verksamhetsenheten för södra Finland skulle få sitt säte där.
Också de viktigaste investeringsbesluten gick via CTFs direktion, för den gav utlåtanden till HIM om regionalpolitiska bidrag. Rantaloma och hotell Äkäs fanns med på listorna det första året. Direktionen ansåg också att de statsägda turistfastigheterna borde säljas, till att börja med Kalajoki och Koli.
Medel och metoder
CTF strävade efter att fylla sin uppgift med hjälp av olika evenemang och forum. Redan år 1969 arrangerade Finlands turistråd som första nordiska land en workshop för utländska köpare. Dessa workshopar utvecklades sedan till Purpuri, som blev det största marknadsförings- och försäljningsevenemanget för finska turistprodukter. Purpuri ordnades första gången år 1980. Nu har Purpuri vid sin sida fått evenemanget Snowball som syftar till att främja vinterturismen samt Savotta som marknadsför naturturismen.
Omfattande samarbete som mål
En nyckelfråga för CTFs lönsamhet var att ett omfattande samarbete skulle skapas. Det första Turistparlamentet ordnades år 1976. Parlamentet arrangerades vartannat år tills det ersattes av det nuvarande seminariet Världsturistdagen.
Förutom parlamentet ordnades också regionala seminarier och träffar för chefredaktörer. Investeringsgrupper behövdes för att motverka den överdrivna investeringsivern. Att man följde med nya trender märktes genom att en ADB-kommitté bildades och sedan fortsatte som arbetsgruppen MAVI. En betydelsefull innovation utgjordes också av att man inledde YSMEK-arbetet, som betonar miljöfrågorna.
Utvecklingsprogram för turismen
Riksdagen hade i alla fall konstaterat att CTFs viktigaste uppgift var att utarbeta ett utvecklingsprogram. Att ett riksomfattande marknadsföringsbolag och en centralbokning skulle grundas fanns med i det första programmet för åren 1975-85. Det skapade en ström av protester på samma sätt som förslaget om en lika stor semesterlön till alla finländare.
Det första utvecklingsprogrammet utarbetade CTF med egna krafter. CTF blev i alla fall klokare av mottagandet av sitt första programförslag och gjorde sedan upp de tre följande programmen i nära samarbete med näringen och övriga intressentgrupper. En analys av innehållet i programmen visar hur intimt knutna programmen var till den ekonomiska situationen. Samtidigt avslöjar de i alla fall hur en beaktansvärd näring växte fram och hur man tillsammans kunde komma överens om hur CTF bäst skulle kunna förbättra näringens verksamhetsförutsättningar.
 WTM i London 1985
Marknadsföringen av Turistfinland utomlands
Utomlands har Finland marknadsförts som ett turistland ända från år 1926.
Den första byrån, som administrerades av Finlands Turistförening (senare turistförbundet), grundades i Stockholm år 1926. Exakt tio år senare inleddes verksamhet i New York. Efter andra världskriget, år 1951, när Europa i långsam takt återhämtade sig från de skador som kriget fört med sig, beslutade man att utgående från Paris börja bygga upp en Finlandsbild. År 1956 inleddes verksamhet i München i Tyskland. Året efter öppnades en byrå i London.
På 1960-talet utökades nätverket utomlands med ytterligare tre byråer. En byrå i Hamburg slog upp sina dörrar år 1961, och den svarade för marknaden också i Köpenhamn. I Italien bedrevs verksamhet i tre år, 1964-67, och 1967 öppnades en byrå i Amsterdam.
År 1954 anslöt sig Finland till den verksamhet som Scandinavian Travel Commission idkade i Los Angeles.
CTF grundades år 1973. På 1970-talet koncentrerade man sig på att bygga upp CTFs roll. Nätverket utomlands utvidgades först år 1979, när nordiska enheter öppnades i Oslo och i Köpenhamn.
Källa: de historiska uppgifterna grundar sig på en artikel av CTFs första direktör Bengt Pihlström, Matkailusilmä 1/1998
|
|
|